Have you ever been thrown across the water?



Guillemots hade varit en drömbokning för vilken festival som helst. Varje gång jag hör Sao Paolo stannar allting upp. Inget annat betyder något. Hade jag hört den live hade jag förmodligen gråtigt som ett litet barn med ett stort leende på läpparna. Nästan 12 minuter lång, men inte en sekund är onödig.

My heart has fallen by the wayside 
I cannot claim her anymore
So don your duffel coats quite slowly
and this sad jury has ajurned
While on the streets of old San Paolo,
I watch my baby being burned


Världens bästa låt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback