kowalski

Det viktigaste att komma ihåg när man läser eller berättar denna historien är hur andens röst ska låta. Och den ska låta ungefär som Yogi Bear med en amerikansk brytning. Typ.
Detta är viktigt. Nu kör vi.


Puckelrygg och Klumpfot är världens bästa kompisar, det har dom alltid varit och kommer alltid att vara.
En kväll satt dom vid Klumpfots köksbord och spelade Uno. Klockan blev mycket och Puckelrygg tyckte det började bli dags att traska hemåt. Han sa farväl och började gå. Det var kallt och mörkt ute, och vägen hem till sin koja var lång. När han kommit en bit bestämde han sej för att ta genvägen över kyrkogården.
Han gillade egentligen inte att gå där, men han kom hem så mycket fortare. När han gått en bit upp för grusgången råkade han sparka till något som låg på marken. Det var en lampa och upp flög en ande! Puckelrygg blev skräckslagen.

-Vad har du på ryggen? sa anden med hög röst.
-Eee... det är min puckel, svarade Puckelrygg tveksamt.
-Då tar jag din puckel!

Och vips, så försvann både anden och puckeln.

Puckelrygg började rakryggad springa hemåt. Och det första han gjorde när han kommit innanför dörren var att ringa Klumpfot. Han berättade allt som hänt för honom... om kyrkogården, anden och puckeln.
Plötsligt fick han en idé. Klumpfot kunde ju OCKSÅ gå dit. Kanske kunde han bli av med sin klumpiga fot.
Till slut lyckades han övertala honom, och Klumpfot tog på sej sin jacka och sina specialtillverkade skor och gick med haltande steg mot kyrkogården. Väl framme tvekade han, men öppnade sakta den gnisslande grinden. Han gick upp och ner för dom långa grusgångarna. Och till slut råkade han sparka till lampan, och upp kommer anden. Klumpfot höll andan.

-Vad har du på ryggen? sa anden.
-Öh... va? Jag har ingenting på ryggen, sa Klumpfot.
-Nu har du en puckel!

Och vips, så fick han en puckel, och anden försvann.